En bok, ett citat - The Summing Up

Most people have a furious itch to talk about themselves and are restrained only by the disinclination of others to listen.

Nu var det några år sedan W. Somerset Maugham skrev det här. Sedan dess har bloggandet gett oss nya möjligheter att prata om oss själva, rakt ut i cyberspace, utan att behöva störas av andras ovilja att lyssna.

Eminent elokvent

I överensstämmelse med hur denna blogg på senare tid har sällat sig till den lågtstående och utskällda tradition av bloggande som endast åstadkommer korta känslomässiga inlägg av bristande djup och resonemang vill jag idag bara säga till er som inte redan har gjort det:

Se för fasen Roberto Savianos och Salman Rushdies diskussion om litteratur och det fria ordet!

Särskilt Rushdie är allt och lite till av vad denna blogg för närvarande inte är. Njut av dessa perspektiv och denna vältalighet!

Gomorra

Så anlände de samtidigt, Saviano till Stockholm och hans bok hos mig.

Jag, som kände mig småskakig redan efter en turistpromenad i Neapel mitt på ljusan dag, tänker nu avlägga ett mentalt besök i Savianos verklighet.

Aldrig har renovering varit så kul

...som i Hanging Wallpaper with Ernest Hemingway från Mark Cricks The Great Writers' Book of DIY.

En bok, ett citat - The Plot Against America

Kanske inte min favorit det här, men citatvärdiga textstycken går alltid att hitta i Roths böcker. Till exempel denna:

And as Lindbergh’s election couldn’t have made clearer to me, the unfolding of the unforeseen was everything. Turned the wrong way round, the relentless unforeseen was what we schoolchildren studied as ”History”, harmless history, where everything unexpected in its own time is chronicled on the page as inevitable. The terror of the unforeseen is what the science of history hides, turning a disaster into an epic.

The Exclamation Mark

Det hör väl kanske inte till vanligheterna att jag köper en bok för titelns skull, men då jag fick reda på att Checkhov hade skrivit en novell som hette The Exclamation Mark, och en novellsamling med samma titel var på väg att ges ut, såg jag till att gå till införskaffning. F. Scott Fitzgerald har ju uttalat sig så välformulerat om utropstecknen, så jag var helt enkelt nyfiken på vad Checkhov hade att säga om saken.

Nu visade det sig, som varje människa med ett välfungerande omdöme snabbt skulle kunna lista ut, att en rolig titel inte var någon garanti för bra innehåll. Titelnovellen var en lite smådråplig historia om en stackars offentlig tjänsteman som har det lite svårt med interpunktionen och börjar drömma mardrömmar om hotfulla skiljetecken. Ja, ni hör ju själva. Och de flesta övriga noveller var i bästa fall av samma kaliber.

Boken innehöll ändå ett riktigt guldkorn, den rörande novellen Grief, eller Misery som den kanske är mer känd som, och som inleds med orden "To whom shall I tell my grief?" hämtade från en gammal rysk psalm. Den kan man dock läsa här, och lägga pengarna på någon annan bok istället.

Svar på quiz: Timbuktu

Tack alla som bidrog med förslag, funderingar och frågor i gårdagens quiz! Och ett stort grattis till Marianne som med god hjälp av översättarkollega Linda var först att lösa quizen!

Boken som textutdraget var hämtat ifrån var alltså Timbuktu* av Paul Auster. Det var som sagt svårt det här med att hitta bra citat som inte var googlingsbara. (Kan man säga så på svenska, eller är det någon som har ett bättre förslag till hur vi ska översätta ”googlable”?) Hade jag tagit med även nästa mening från boken i textutdraget så hade ni direkt kunnat googla er till rätt svar:

To be alive meant to breathe; to breathe meant the open air; and the open air meant any place that was not Baltimore, Maryland.

Här är det alltså en hund som berättar. Han har det mycket passande namnet Mr. Bones och ägs av lodisen William Gurevitch Christmas. Mr. Bones gamla husse är inte särskilt kry, och vet att han snart kommer passera över från jordelivet till Timbuktu, som han föredrar att kalla det. Detta sätter igång såväl yttre händelser som inre filosofering i huvudet på Mr. Bones, och jag kan verkligen rekommendera er att följa med på hans färd.

*Denna titel har även varit föremål för en Litterär bildquiz.

Quiztime!

Som vikarierande quizmaster för Marianne på Caveat Lector är det en stor ära för mig att få presentera veckans Fredagsquiz!

Textutdraget jag efter mycken möda hittade går så här:

…it was remarkable how few regrets he had about leaving. The cardboard box no doubt had something to do with it. The nights he’d spent in there had been almost unendurable, and what good was a home if you didn’t feel safe in it, if you were treated as an outcast in the very spot that was supposed to be your refuge? Shutting up a soul in a dark box wasn’t right. That’s what they did to you after you were dead, but as long as you were alive, as long as you had some kick left in you, you owed it to yourself and everything holy in this world not to submit to such indignities.

Och er uppgift är förstås att klura ut vilken bok och författare det handlar om. Den som tror sig veta svaret får mycket gärna bidra till att spänningen bibehålls och fler får chansen att gissa genom att svara lite kryptiskt, och den som inte vet är likaledes välkommen att fiska efter ledtrådar genom att tänka högt i kommentarfältet.

Vikarierande quizmaster bläddrar febrilt i bokhyllan

För er information vill jag annonsera att härvarande bokbloggare förstkommande fredag har blivit tilldelat det hedersamma uppdrag att iklä sig rollen som vikarierande quizmaster för Caveat Lectors ärevördiga Fredagquiz. Till skillnad mina egna litterära bildquizar där det enda som krävs är att quizmaster klipper och klistrar med lite bilder, förutsätter Fredagsquizen att man lägger ut ett citat, utifrån vilket quizdeltagarna med hjälp av i princip alla till buds stående medel ska lista ut vilken bok citatet är hämtat ifrån.

Jag fick en obehaglig känsla av att straffet fanns strax bakom nästa hörn då jag just här om dagen i samband med Dipsolitteratens quiz, som följer samma princip som Caveat Lectors, i mitt enfaldiga hovmod tillhandahöll en längre detaljerad beskrivning av hur jag går till väga för att försöka googla mig fram till en lösning på de flesta litterära quizar som kommer i min väg.

Nu gäller det alltså för mig att komma på något som inte är lättgooglat, men där det ändå ska finnas en rimlig chans att de flesta känner till boken eller författaren. Vilket inte visar sig vara speciellt lätt. De citat jag hittills spontant har bläddrat fram, först från W. Somerset Maughams The Painted Veil och därefter från Paul Bowles The Sheltering Sky, visade sig ge klockren träff vid första bästa googlande. Fascinerande det där med vad som är citatvärdigt.

Så kan ni alltså redan innan tävlingen tar vid utesluta dessa två. Och om det inte dyker upp nya inlägg på denna blogg innan fredag vet ni vad det är jag sysslar med – bläddrar febrilt i mina böcker efter lämpligt citat och googlar som en dåre.

Prose that rots the brain

Som ett inlägg i den evigt pågående debatten om huruvida det viktiga är att man läser, oavsett vad man läser, tar jag tillfället i akt och citerar från Tina Browns The Diana Chronicles.

Om Barbara Cartlands böcker:

In short, prose that rots the brain.

Om Dianas läsande av Cartlands böcker:

Her addiction to romance novels became a diabetes of the soul, leaving her spiritual bloodstream permanently polluted with saccharine. She might have been the reader-at-risk that George Eliot targeted in her 1856 essay ”Silly Novels by Lady Novelists”.

Och Eliots essay kan för den intresserade läsas här.

President med god litterär smak

Nu var det inte så svårt att gilla honom från början, men ännu lättare blev det när jag läser i den norska tidningen Klassekampen att Barack Obama är en ivrig läsare av Philip Roth.

Mina memoarer

Medan ni verkar åstadkomma fyndiga sexords-memoarer utan minsta ansträngning har jag tydligen drabbats av formuleringskramp. Men nu då, här är äntligen mina memoarer:

På upptäcktsfärd i livet och verkligheten

Kontentan av det hela

Skriv dina memoarer med sex ord, uppmanar Lindesay Irvine i The Guardian Books Blog. En rolig idé som har åstadkommit ett antal mer och mindre fyndiga spontana kortmemorarer. Min favorit var Irvines egen variant på Samuel Becketts klassiska formulering, ”Tried again. Failed again. Failed better.” Så bra att jag kunde önska att jag själv var den som hade kommit på det först. Men så var det det ju där med att allt redan var tänkt och sagt…

Medan jag funderar på hur jag ska formulera mina kortmemoarer skulle jag tycka det var jätteroligt om ni ville skriva era egna i kommentarfältet.